Japp det känns att vintern har kommit för att stanna.

Både skoj o jobbigt. Det ligger lite frusen snö på backen o det blåser is vindar. tydligen är det snö på väg in över landet. Så får väl se om vi kan få någon dm. Så kan det vara bra sen. =)

Ska iväg imorgon o känna på en häst. Se om jag kommer ihåg hur det ska kännas... Så jag kan ge henna lite tips, då jag har lite svårt att massera genom hästen ordentligt just nu med foglossningar och stora mage...

Tydligen har hon haft problem med inflamationer i ländryggen o naprapat o rätat ut kotor i manken. Men hon ska tydligen gå ganska bra nu men har lätt till hälta. Så det känns som att ja har lite o bita i.

Får se vad jag känner...

Ja magen växer så den knakar. Tydligen växer klumpens ödem "vatten" och är lika stor som sprattel är. Men Sprattel är stark o mår fortfarande bra. Så det e bara o kämpa vidare. Huddinge vill fortfarande inte ha in oss utan fortsätta med kontroller och övervaka Sprattel i Karlstad en gång i veckan. Och det känns ju bra då är dom nog övertygade om att Sprattel är stark.Är ju i vecka 22 nu så jag sicktar på att Sprattel ska vara kvar i magen till iaf vecka 30. Men att det blir kejsarsnitt är ju nästan ett måste ändå. Och tanken är fortfarande oroande men ändå bättre, tanken har kommit till ro lite.

Fick träffa psykologen idag med. Kändes bra även att ja trodde att det inte längre var speciellt nödvändigt så började ja böla när ja berätta historien och mitt liv i kortform..

Ska iaf träffa henne minst två gånger till... Så får vi se.

Känndes iaf bra o ha ett öra till som kan ställa mer frågor om känslor o tänkande o så..

Men men...

Nu ska jag snart förbereda tacos.

Tack för alla vänner som finns! Tack för alla era tankar o stöd!

Ni är guld värda!

Miljoner kramar till er!

Ingen bra dag idag känner jag...

Humöret e nere i bott o känner mig allmänt hängig.

Önska man hade en knapp o trycka på o få upp humöret igen.

Men vissa dagar e svåra o har man lite extra foglossning oxå så blir man extra posetiv o glad. =/ Nå ja...

Allt e bara gnäll o ingen behöver lyssna eller läsa.. =)

Har bara en sån där dag man vill sitta i soffan o gråta o bara tycka synd om sig själv. Ingen större energi till något även om det finns massa o göra.

*Hrimnir hette han ja, tyckte dock åldern stämde så bra. Mitt minne är inte som det varit. =/ Jag finns ju även på mailen. ann.lundgren@gmail.com   *

Var ju in på Ul idag. Det lilla krypet har växt ca 5 mm. O klumpen 1 mm. Så det e bra. Har god cirkulation i hjärtat o ingen vätska i kroppen. Så det såg bra ut. Fostervatten mängden såg oxå bra ut. Så än kan jag andas... Så nu går ja o väntar på att det ska bli nästa vecka.

Fick hem läxa i kursen.. skriva ett personligt brev, att det ska vara så svårt o komma på bra saker om sig själv.

Ja ska iaf inte dit förrän på måndag. Så detta verkar vara en bra kurs.... =)

Så trött nu... Känns som det inte får vila ordentligt. =/

*Hjalmur har ju blivit såå fin! Trodde du hade sålt han för länge sen. Har letat lite efter han! Men skoj o se att han växt till sig o blivit så fin! Kram på dig vännen *

Ultraljud är mina höjdpunkter just nu! Imorgon är en sådan dag. Går och längtar så otroligt på o få se om mitt barn fortfarande är lika starkt som i måndags... Är så orolig hela tiden. Känner efter som om ja skulle kunna känna om något e fel. Känner bara foglossningar. Kan ju bara hoppas o önska att bäbis är stark o vill stanna i magen länge till.Har nästan kommit till ro med tanken att bäbis vill komma ut om bara några veckor. Men är oxå otroligt orolig o rädd.Håller mina tummar för att allt ser bra ut även imorgon.

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte skriva om detta så alla kan se o läsa. Men jag känner att jag behöver skriva av mig.

Jag ber dock er där ute att inte ställa några frågor om detta. Det är mina tankar som ja bara vill skriva ner...

Jag är ju gravid i vecka 18 snart 19. Har fått chock på chock när ja var på UL. Då vi fick se två huvuden i magen. Det är bara det att mina enäggstvillingar  blev inte som dom skulle. Det är bara en som har utvecklats och mår för tillfället jätte bra. Den andra har inte utvecklats och har inga organ så den lever på sin kompis som får kämpa lite extra o pumpa runt blod till dom båda. Detta kallas Acardiac Twin.

Det blir UL varje vecka för o hålla koll på Bäbisens hjärta så den inte blir ansträngd. Vi kanske måste till Huddinge för koll, då det är dom är lite mer erfarna på detta sällsynta problem. Dom går inte in o gör något så länge det e starkt. Håller Bäbisen sig stark fram till efter v 24 så är dom sen redo att ta ut Bäbisen om det skulle försvagas på något vis. Kanske i Karlstad eller i Huddinge. Jag kan bara hoppas att Bäbis är stark o orkar hålla ut längre än så då ja inte vill ha kejsarsnitt som står på menyn. Då ja e livrädd för att bli skuren i.. Ligga på sjukhus och ha månader av sjukhusvistelser innan vi får åka hem. Komplikationer på detta och allt annat runt omkring..Så nu e det till o ta en vecka i taget. Se o vänta.

Jag såg fram emot o få gå gravid i många månader till o bli tjock o få känna bäbis länge i magen..

Det här e skrämande för mig. O livrädd att Bäbis ska må dåligt!

Kom just till insikt med att min Bäbis ska behöva tillbringa sin första tid i kuvös med slangar o syrgas... Ja ska knappt få hålla o ta hand om, ja kanske får pumpa mjölk o ge för ja kan inte mata min Bäbis..

Ja känner mig tom trotts floder av tårar..

Känner mig så Hjälplös... Var ska ja finna min kraft o vara stark?

Vem slänger alla problem på mig? Varför ska de vara så speciellt med mig?

Önska det ville gå lätt...

"i remember"
i remember a soft touch sweet kiss an eternal bliss that lasted for a lifetime and ended as i opend my eyes..broke my heart and i died only to be reborn in your arms was lost in your charms as i watched you slip away and all became a faded memory.

Vackra ord från en kär vän.

Tänk vilka vändningar livet kan ta...

Ibland vet ja inte hur ja ska tackla alla vändningar som livet tar, följer livets väg och har svårt o förstå ibland vägen som jag går.

Jag känner mig rätt i var jag är nu, med all den oro för framtiden som kommer. Det nya som utvecklas i mig.. det nya livet som jag ska vårda och vägleda.

Blott 28 år gamal som jag är, har min själ fått vara med om mycke. Psykiskt brottar mig igenom vardagen, bearbetar var dag. Men är det något jag kan använda mig av för att ge mitt nya liv den vägledning som den kan behöva?

Det känns som jag hjälpt många människor, vänner, bekanta på min väg.

Hållt om dom, visat vägen... En del djupt tacksamma. Andra mindre förstående. De som vänt ryggen till o sprungit från mig, lämnat mig utan det tack ja förtjänat när ja hjälpt dom på benen igen.

De som stannat, bugat och tackat med en stor varm kram och stöd när jag behövt lite hjälp, en axel o gråta mot.

Många människor som jag flytt från själv när jag försökt hjälpa men bara själpt dom över kanten ner i hålet. Vissa har förlåtit men tagit avstånd. Andra står kvar och trampar och de som gått sin väg arga och besvikna. 

Ibland känner jag mig väldigt ensam i denna stora världen, de som jag håller av mest vill jag inte störa med banala problem om mitt lilla liv.

Ibland undrar jag om någon egentligen vet vem jag är och hur jag mår?!

Saknaden av vissa vänner som bara försvinner från en och blir till bekanta eller man aldrig mer pratar med. Saknaden av deras närhet, den energi som gett en styrka att gå framåt.

En mycket speciell vän som håller sig gömd. Ser mig leva mitt liv, som jag tror känner mig in i själen.. vet så väl. Den vännen är saknad...

Hittade min stora kärlek. En energi som får mig att må bra. Som jag kan se på i all evighet och aldrig tröttna. Som jag älskar och delar mitt liv med. Som jag bara börjat lärakänna. Som jag önskar jag får stanna hos. Som jag hoppas förstår mig och ser mig som jag är. Som jag älskar för den han är. Som jag ska dela ett liv med, det livet som lever inom mig...

*många tankar*

Idag fick min älskade missa somna in...

Nu slipper hon lida o ha ont.

Kommer sakna henne otroligt mycke!

Älskar dig!

Fina vackra röda missa...

vilar i frid....

wow... så överväldigande... Du har hittat mig. För flera månader sen.

Glädje och Lättnad. Oron försvann i en känsloexplotion som ja inte kunde kontrolera på över en timma. Jag har inte gråtit så mycke på evigheter. Men nu är det bara lättnad. En stor sten lyftes från mitt bröst. Tack vännen!

Igår fick ja oxå besked att min älskade katt Dixi hemma hos mor, är på väg ifrån oss. Hon tynar bort. Kommer sakna henne! ='(

Jag går nu in i vecka 16 och jag har inte mått speciellt illa i några dagar och det känns otroligt bra, har dock fått molande värk i bäbismagen ist. Men det e som mensvärk så det ska inte vara något farligt. O i förrgår kände ja faktiskt något anorlunda. Det var som bubblande fast ändå inte.. Kan ha varit bäbis... =D Ja vi får se, ska in på UL igen o se det lilla livet den 22 okt. Så spännande!

Nu ska jag gå o göra mig lite kålsoppa!

Stora karamar till alla där ute! =D