Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ann Lundgren - 24 januari 2011 17:34

Jo då dom släppte hem mig idag igen..

Det var mer belsatning idag, men eftersom Sprattel växt enligt kurvan på dessa tre veckor som gått sen dom mätte sist och att CTG kurvan såg bra ut även att maskinen inte tyckte att Sprattel inte alls rörde sig tillräckligt, då ja fick ligga där i ca 50 min. Men tillslut fick ja en isglass o då var det klart. =)

Så var det inte tillräcklig belastning.

Så det blir återbesök på torsdag igen o så ska det fortsätta tills det visar sig att Sprattel blir sämmre eller belastningen för hög.. 2 gånger i veckan. Måndag o torsdag... Jippi... Suck...

Jag e jätte tacksam att dom har sån koll på mig o inte alls vill lägga in mig för tidigt. Men det e väldigt påfrestande på psyket...

 antingen fortsätter det ligga lite lätt över eller så går det tillbaka eller så ökar det sakta o säkert o dom kan planera in mig på sikt.


Men läkaren skulle i vilket fall som hellst kolla med Huddinge vad dom tyckte om det rådande tillståndet. Om de har andra tankar om det hela.


Nu ska jag koka bakpotatis o se om vi kan få midda om en stund...



Av Ann Lundgren - 23 januari 2011 17:24

Då var det snart måndag igen.

Ul besöket med tillväxt o flödeskontroll o sen in o ta ny CTG kurva..

Ja känner mig så hjälplös igen.

Kände sån lättnad för bara två veckor sen.. planerade för mitt inre förlossningen.. Men så kommer detta som ett brev på posten. Man får inte andas ut för två minuter o slappna av. =/

Men jag är inte förvånad..  bara börjar tycka det e tjatigt o lite drygt att fara fram o tebaka till karlstad hela tiden.


Har idag skrivit upp vad ja ska ha i BB väskan o jäklar vad mycke det blir, blir ju två resväskor fulla.. Suck..

O allt kan ja inte packa nu för så mycka kläder har ja inte så ja kan packa ner de rent. Men vi får se hur detta går...


Bara lite hängig i humöret än. men något bättre ändå. Jag kan ju inte göra ett skit åt allt det här..

Sprattel sprattlar på o magen drar sig samman allt som oftast..

Känns för tidigt o bli mamma än.. men så är det inget ja kan bestämma över... Bestämmer dom nu o ta ut inom kort så e det ju så o då ligger vi inne ett tag.. men men...


Inget ska vara lätt tydligen...

Av Ann Lundgren - 22 januari 2011 11:10

Nästan ingen sömn...

O varför ska ja vakna o vara sån hormon kossa med sånna humörsvägningar för?.. Varför blir ja så självisk o ego för?

Blir så sur o arg o deprimerad när Snotis är ute o roar sig hela natten o super skallen av sig.

Varför blir ja så här.. ska väl glädjas åt att han har roligt? eller? varför känner ja mig så ego att han inte sitter här o tråkar med mig? Det känns osympatiskt av mig o göra så. Men det känns som det e osympatiskt att han e ute...

Varför blir jag så otroligt självisk?


Jag e ju så förbannat livrädd för allt just nu o orolig... Vill ha honom hemma nära.. alltid..


Det gör ont i mig av o vara så här...

Av Ann Lundgren - 21 januari 2011 23:34

Ul idag igen...  Oförändrat läge.. ovisshet...

Ska åter dit på måndag för o kolla tillväxt o flöde igen o så blir det CTG kurva igen. Se om Sprattel växer som Sprattel ska eller om det stannar av nu. Om det blir ännu mer väntan på beslut på kejsarsnitt eller få gå på koll fram till förlossning?! Ingen som vet...


det e sååå jobbigt o vara stark hela tiden.. gå o inte veta... Visst Sprattel klarar sig vilket som o kommer ut på något vis..


Men mitt själviska jag orkar inte alltid vara stark... Rädslan tar vid, all denna oro i hela kroppen. Alla dessa hormonern.. Det blir för mycke o rinner över. Floder rinner över, speciellt när ja blir helt ensam som denna dagen... Snotis e ute o roar sig o ja sitter o oroar mig...

Jag blir så trött, så matt.

Vad e rätt o vad e fel?

Allt e sååå normalt...

Men det e sååå tungt...


Kan inte sova, för mycke tankar! Rädslan för allt o inget o all denna oro...


Ska försöka sova snart, så tiden kan bli imorgon o en ny dag. Snotis kommer hem...


Var så nära på o bara sätta mig i bilen förut o åka till stallet o Muskur. Han kanske hade kunnat trösta sin gamla matte.  Men vet inte vad som hjälper just nu...

Men imorgon är en ny dag o kanske ny energi...


Tack alla mina vänner! O min älskade Snotis som ja saknar så otroligt!

Av Ann Lundgren - 19 januari 2011 14:45

Jag är nu i vecka 30 + 5 och har ju iaf nått mitt mål på 30 veckor. =)


Så nu e var vecka en bonus... Sprattel e för det mesta en livlig krabat som härjar o mår bra än så länge.

Var in på Ul idag o gjorde flödeskontroll som vanligt, men idag var den inte som det skulle till 100. Då det e lite trögt... förträgning (belastning) på navelsträngen.. Kan komma sig av att moderkakan inte orkar med. Detta brukar man få när man har högt Bt o havandeskapsförgiftning. Men mitt Bt ser bra ut så då tror vi att det är moderkakan.

Fick göra en CTG kurva med för första gången.. mysigt o höra bäbisens ljud.. o just då tyckte Sprattel att det var sprattel dax så det var ett herrans liv i magen. O hjärtat slänge mellan 130 o 155.. Inget konstigt där... Men vid en sammandragning sjönk hjärt frekvensen till 98-95.. lite väl obehagligt o se... Men på andra sammandragningen så var det ingen större skillnad på hjärtat.. så det var lite skummt.. Men nu vet ja vad sammandragningarna kan göra för sprattel.. Inge skoj...


Men iaf så ska jag ner igen på fredag för o få extra koll på om moderkakan ger sig eller om flödet blir normalt igen. Blir det inte det utan det blir tyngre belastning.. så e det väl dax o börja kolla om det e dax o plocka ut Sprattel...


Så så ser det ut här idag.. Ingen lugn stund.. Alltid ska det vara något....


Men vi kämpar vidare.. Så småning om kommer Sprattel ut iaf.. på det ena eller andra viset...


Det e bara så typiskt att Snotis ska iväg i helgen till Gbg på mässa med jobbet.. Så ja blir ensam hemma...

Så det hade ju varit lagom typiskt om det hände något just nu.... Men men.. det löser sig säkert...


Tack alla för att ni finns!

Av Ann Lundgren - 13 januari 2011 18:37

Kan inte riktigt förstå att det e så snart...

Jag som tänkte: att varför ska ja ha allt färdigt för, ja kommer ligga inne på sjukan i flera månader... Men nu... ojoj.. Känner mig stressad på o få ordning på alla små prylar innan Sprattel kommer.

Få allt så bra som möjligt o lätt vindigt som möjligt.. o har inte den blekaste om vad jag kan komma att behöva för o underlätta för oss o Sprettel...


Jag e så nervös för o bli mamma... För förlossningen som ser mer o mer ut att bli på vanliga sättet. Så nervös inför smärta o hur ja kommer o ta det.


Sprattel växer så det knakar, ligger över kurvan o sprattlar o vrider o vänder på sig. Så förundrande över kraften i det lilla livet.

Men än så länge är mina revben utom fara.. men vi får se hur länge det varar.

Sammandragningarna är fortfarande oregelbundna, men kan få någon typ av värk på natten när ja går på toa då magen alltid e spänd på natten.

Får kramp i bena o låren på natten.

Jo då...  det känns allt. Men jag e mest förbryllad av Sprattels livlighet.



Av Ann Lundgren - 31 december 2010 11:43

Jag vill bara önska alla ett gott slut på detta udda året som varit väldiga upp o ner gångar för mig och en god början på det nya året som jag inte har en aning om hur det förväntas bli. Men förhoppningen är att det ska förändra mitt liv bara till det bättre, så det ska bli en liten Sprattel i familjen Lundgren- Sundin.


Ja vi får se vad detta nya året har att erbjuda.. Mycke kärlek kommer det finnas... Men även svåra stunder kan jag tro...


Nå ja... Tack för att ni finns...


Gott nytt år till er alla!!!

Önskar Sprattel o Jag!

Av Ann Lundgren - 29 december 2010 20:47

Jo vinter e det o kallt är det...

Nästan lite för kallt. Men det e lagom med snö. Det behöver verkligen inte komma mer alls.

Men det gör det nog...


Var på Ul idag igen, o det ser bara bra ut! Ska in nästa vecka igen o träffa läkarna o sen ska vi nog dra ner på Ultraljuden till kanske var tredje vecka. =) Så det ger en ju än mer hopp nu när vi snart är på rätt sida om nyåret. Så det blir en 2011 o inte långt kvar till vecka 30 som ja siktar på. O går vi över det så e det bara bra. Är ju i vecka 27 nu o Sprattel sprattlar på kan jag säga.

Så det känns så klart hur bra som hellst. Men oron finns där som ja sagt innan o lär nog finnas där.

O även rädslan inför föräldrarskapet börjar verkligen infinna sig. Att vara ansvarig för ett barn o uppfostra o vara förebild... Hur klarar man det?

Jo ibland undrar jag om jag har psyke till o hålla mig i shakt o ha tåla modet. För det är ju ingen lätt uppgift att få ett litet liv o bli starkt o självständigt.

Hoppas att Sprattel ärver fars hjärna, hans inteligens o kunna skriva o läsa utan problem. O mitt hjärta o omtanke o tålamod.

O vi har lekt med tanken att Sprattel kommer kunna bli rödhårig. Vi får se...


Nåja... tankar o spekulationer i mängder...

Nu blir det snart natten här.

Skapa flashcards