Ja snart e mitt älskade hjärta 3 månader o han har haft mycke problem med magen som ja redan skrivit om... Men vissa dagar e verkligen värre än andra. Fick tips av BVC o börja med sempers Bifidus för det skullevara bra mot förstopning.. det gjorde honom förstopad.. =( Så tillbaka till messmöret. O nu e den igång iaf även om han e trög än. Vet inte om de ska vara så seg skit i 3 månaders ålder. men men...

O när han har ont i magen väljer han hellre flaskan än bröstet, o ja har inte riktit tänkt på det... men nu när ja tänker bakåt i tiden så e det en månad sen mina bröst rann över... O i förrgår natt räckte inte mjölken alls o ja var tvungen o gå ner o göra ersättning.. Så ja har börjat pumpa för hand då ja inte har någon pump... Får se om ja lyckas få igång det igen. Det e ju så praktiskt o kunna ha bröstet o ge av när man e iväg o på natten o slippa tänka på o ha med sig massa flaskor o termosar jämt o ständigt. Slippa planera hela dagen...

O det var säkert i min deprition som mjölken började sina. Ja har försökt o äta ordentligt, men har nog inte riktigt gjort det. O dricka... Får väl skylla mig själv att ja inte tänkt på det.

Men ja känner mig kass o lätt värdelös av o inte kunna mätta min son med mjölk. Så som ja inte ska känna för det e så många som inte har tillräckligt med mjölk eller inte får igång den alls. O vara tacksam att det funkat till nu med massa krångel... Men e lite bitter på ersättningen o tycker det e dens fel att allt detta börja krångla o från första början e det Hematomen som e den stora boven... Hade ja fått ge bröstet med en gång efter han kom ut så hade detta inte hänt. Även om det likväl kunnat ske. Ja kanske inte har tillräckligt med mjölk... 

Suck...

Jag vill ge bröstet, men kanske måste ge upp det. Frej har tillomed börjat o bita hårt i vårtan när det inte kommer tillräckligt eller han tappar intresset för det går för långsamt. Så egentligen kanske det e lika bra. Suck... varför ska man vara så envis för?! Jag vill verkligen inte ge mig. 

Annars så har Frej börjat härmas o räcker ut tungan tillbaka nu. =) Han är mer med o tittar på allt o alla, ler o skrattar o jollrar, när han mår bra.

Det e verkligen en otrolig upplevelse o se dessa framsteg. Att han älskar o stå uppo gå på magen. Stå upp o bajsa eller sitta upp. Han håller huvet mer själv även om det inte än e helt stadigt. Han börjar rulla till vänster sida på skötbordet men inte rulla runt. HAn är väldigt vänster ställd o tittar åt vänster jämt, vänster hand o fot e det som rörsig mest.

I natt drömde ja om min saknade vän som vill hålla sig på avstånd o inte vara vän längre. Han sa att han mådde bra o att han hade egna barn nu två st. Skulle vilja veta om det är så... Tänker på honom ofta o undrar hur han har det. Tänk att det ska vara så svårt o släppa taget om någon som stått en så nära. Men han vill verkligen förbli anonym för mig. Jag försöker aceptera det, men det e svårt...

Ekonomi... Jo just för tillfället funkar det. Men hur ska det gå när dagarna e slut? Då e Frej inte ett år änns. Måste ta reda på hur man söker dagis plats o när man ska göra det. Vill inte lämna honom från mig för tidigt heller. Det e ju jag som ska uppfostra honom, ingen annan... Så måste kolla efter jobb... Ska skriva CV till ICA o se om dom e intresserade så småning om.

Usch... så mycke oro i kroppen...

Farfar mår inge bättre det går bara utför, även om han inte gett upp än. Skriver brev till han allt som oftast för o visa att ja bryr mig, älskar o saknar honom redan. Han vet så väl...

Far o styvmor var här förra helgen o det var jätte trevligt. Skoj att dom är så intresserade av oss. Speciellt lille Frej. Mor är det med, men hon har svårare o ta sig hit. =/ Vi ska försöka ta oss söder över snart för Farfar fyller 90 år den 18 Juni. Vad köper man till honom?

jaja.. nu har ja gnällt lite o ska börja steka hamburgare till midda...

Tack vänner o bekanta för att ni finns!

Idag är min älskade son 2 månader! Grattis!

Ja han växer sakta... Han är nu 53,5 cm lång o väger 3390g. Han går inte upp så mycke i vikt o det oroar mig. Men jag tror det beror på mig. Jag äter inte överdrivet mycke på dagarna o det måste ju ha med det o göra. Men tycker att jag har ju tillräckligt på kroppen, men tydligen funkar det inte så. Önskade att mjölken sög till sig allt vad det behövde så jag lugnt kan äta det ja vill o när ja vill. Men verkar inte funka så alls, inte för mig iaf. Så mina extra kilon får ja nog jobba själv på o få bort. Tänkte att Frej skulle äta upp dom. =/ Sett så många andra lyckas med det.

Å om det inte e mitt fel att han inte går upp i vikt så måste han ha problem o ta till sig näringen i maten. Vad gör man då?

Han får ju ersättning med, men det äter han ju inte alltid o jag vill ju inte sluta amma...

Ja o ja har nyss fyllt 29 år. Ett år närmare 30.... Usch..

Det var en trevlig dag fick en blomma av fina Zara med familj. Det var det ja fick.

Av snotis fick ja inget då ja inte visste vad ja ville ha, sa att då kan han göra ordning köksön så den blir färdig någongång. Han har ju hållt på med den i två år. Vill kunna använda alla fyra plattorna som finns där.

Men det får vi väl se om han gör...

Igår var en riktig piss dag. Humöret var i bott o ja grät nästan hela dan. Liten fis var gnällig för han inte bajsat på mer än ett dygn.

O ja kände mig lätt värdelös o hjälplös. Snotis var iväg till Karlstad o var knappt hemma.

Idag känns det något bättre o Lill Fis har bajsat o e ganska nöjd o sover gott.

Snotis ska få ta hand om honom i några timmar själv sen o ja ska fara till Stallet o verka hovarna på Muskur. Det behövs verkligen! Dom e på tok för långa efter 2 månader. Verkade dom ju innan ja födde Frej. Så har ja med kokat te på anis o timotej, hade ingen lakritsrot hemma. Se om det kan hjälpa Muskurs hostande.

Har hittat massa örter som kan hjälpa så ja får väl testa mig fram. Köpa på mig massa örter o plocka massa blad från groblad o tussilago. Ska köpa gurkmeja med o testa om detta avkoket inte hjälper.

Hoppas det så man slipper mediciner hela vintrarna. Dyra sådana.

Finns ju rödalger med o köpa som ska vara bra. Får se vad det blir.

Tycker så synd om honom. Han har varit frisk i alla år o nu så ska han vara "sjuk" resten av sitt liv. med hosta. =( Hur ska jag göra i vinter? Han bör ju inte stå inne alls. Men han kan ju inte stå ensam ute. O har inte råd med en häst till. Suck.. bekymmer var man än vänder sig...

Nu ska ja ut i solen o vänta på Snotis ska komma hem så ja kan åka till min pälsboll. Själv! Första gången på 2 månader... =)

I stallet har det kommit ett jätte fint travföl. Hon e så söt o full i spring! Super nyfiken o social. Hon kanske kan bli nått med den fina stammen, men det återstår o se. Kan dock inte stammen.

Sen har ja fått låna en sjal av Ida som e toppen! Han trivs bra i den när han e nöjd. Sover som en gris... =)

Vi träffade föräldrargruppen o min älskade lille fis var så klart minst i gänget av de som kom.

Så till gnället...

Han e såå tråkig just nu o ja har så svårt o förstå vad ja ska göra. Han skriker o gnäller om vart annat hela dagarna, vill knappt somna utan skriker in i det sista o defenitivt inte ensam..

Hans mage bråkar än så kolikbarn e väl det ja har.

Känns så fel att bli avtrubbad av allt skrik o gnäll, att tålamodet bara försvinner o mina tårar trillar...

Önska man kunde hjälpa honom o förstå vad allt skrik innebär.

Han sover inte speciellt länge på dagarna o lätt väkt.

Men han tittar på allt o e vaken o med, o ler ibland o det ger så mycke glädje det där lilla leendet.

Ja mycke e tufft o vara mamma o förstå vad han ska ha för o må bra...

Suck.. blir ju deppad för mindre. =(

Mitt hjärta är idag lite mer än en månad. Han växer på längden o blir tyngre och det känns så bra! =) 3100g och 50,5 cm lång.

Visst har han problem med gaserna och han blir grinig o skrikig när som på dygnet så natten är ibland riktigt frustrerande.

 Vi är ute o går o han sover nu mer ganska gott i vagnen så länge den rör på sig. Vissa dagar sover han så mycke o andra inget alls. Vissa dagar äter han mer från bröstet än vad han får i sig ersättning. Men han e lite velig ibland vid bröstet o gnäller o släpper o tuggar o suger, men då e det oftast gaser som gör ont i magen. Tycker synd om honom. Försöker hjälpa honom men ibland hjälper inget.

Pärlan Ida ska låna ut sin babysitter o en bär sjal. =) Underbara människa!

Så nu kanske ja kan greja hemma även om han e kinkig.

Idag ska vi in på föräldrargruppen o se alla bäbisar som kommit. Ska bli så mysigt.

O imorgon Lördag blir det upp i ottan o åka till Edet där Snotis ska fixa en bil som vi fått och jag ska fortsätta ner till Rörö o hälsa på Farfar. Jag vet ju inte när han somnar in. =( Så jag passar på nu.. Men det blir bara mellan färjorna några få timmar. Sen till mor o äta midda med Bror, Ina o mormor som oxå ska få se min älskade son.

Så det blir en stressig dag. Usch...

Nu ska vi strax klä på oss o fara till byn. Ha en bra helg!

Tack för att ni finns!

Min älskade son!

Det har nu gåt 16 dagar sen Frej kom till världen! Amnings hormoner till max. Mycke tårar för all frustration och oro.

Det har inte varit någon dans på rosor. Lite sömn då han haft så mycke magknip. Men nu får han magdroppar o de verkar hjälpa. Så inte lika mycke sura miner iaf inte senaste dygnet. Vi får se när det kommer tillbaka.

Men han e underbar min älskade son Frej! Så mycke känslor som ja inte hade en aning om att ja kunde få.

Han går dock inte upp i vikt som han ska, det är inte bra. Han e ju undernärd. Han får nu ersättning efter att ja ammat, Ja ska bara amma 30 min o ge han ersättning så han blir mätt o får i sig mer näring. Så ledsamt tycker ja. Vet att det e helt okej. Men jag vill ju kunna ge mitt barn all näring från bröstet. Men jag hoppas han går upp till på måndag.

Annars vet ja inte vad ja gör...

Far o monica har varit på besök med, han såg mycke glad ut när han höll i Frej o iaktog honom. Tyvärr e han ju så tyst om sina känslor. Men han e så glad det syns på hela han! =D

Farfar där imot är det inte lika roligt. Han ramlade igen när Far var här o han nådde inte larmet denna gången heller o låg i några timmar. Inget brutet som tur e. Men hans förstorade hjärta o vatten i lungorna gör det jobbigt för honom o han håller på o tyna bort fort nu. =( Usch.. Det e så tungt o inte kunna vara där hos honom...

Jag hoppas innerligt att jag hinner ner innan han somnar in.

Älskar dig så farfar! Kommer sakna dig så otroligt!

Nu ligger min älskade son o tittar mig i ögonen o han e så vacker!

Vi ska nog snart ta o sova en stund!

  Frej. Född: 110308, Vikt: 2670, Längd: 47.

Ja nu är äntligen Sprattel till världen kommen.

I tisdags var det kontroll och det var en chans att det kanske var dax o sätta fart på saker. Men ingen visste säkert. Dagen innan var ja så nervös så det finns inte. Tisdagen kom o jag kände mig lugn och nästan säker på o få läggas in. Men lämnade BB väskan hemma så Snotis kunde åka hem o fixa det sista om det var fallet.

Alla undersökningar gick bra men visade att Sprettel slutat växa. Så det var dax o lägga in. Jag hade tur att tappen var på gång o mjukna o hade ca 1-2 cm kvar till o försvinna.

Kl. 13.20 la dom i en gel som skulle mjuka upp tappen mera och det kunde ta flera timmar o i värsta fall hände inget. Man brukar inte komma igång alls på gelen. Men det gjorde ja allt.

En timma skulle ja ligga med gelen och CTG kurva o där syntes tydligt att sammandragningarna började komma mer regelbundet o tillomed lite oftare. O ja kände att värken ökade men gjorde inte direkt ont än. Sa till Snotis o åka hem o hämta BB väskan o fixa kattvakt.

Jag gick gick ut på en promenad på sjukan. Tog en vända till resturangen o köpte mig en semla på fettisdagen. Sen vidare till bibloteket o där fann jag en dator o kunde kommunicera med omvärlden. =)

Under vandringen tillbaka började värkarna o kännas betydligt mycke mer speciellt i ryggen o det kändes som ja skulle skita på mig i vissa värkar. Inte alls skönt o sitta på toa under värkarna. Var tillbaka på avdelningen runt 16-17. är var det midda o det var inte alls lätt o äta. O jag kunde inte sitta mer. Stog upp o vaga o gick hela tiden o värkarna var uppe i 1 i minuten runt 18. Strax efter kom Snotis o vi gjorde en ny CTG kurva och läkaren kom o kände att ja nu var öppen 3 cm. O han påpeka att ja hade mycke tur! Så Traska ner till Förlossningen vid 20. Ville inte ligga eller sitta utan hängde över sängen o Snotis massera ryggslutet. Värkarna blev allt starkare o det kändes verkligen som allt tryck skulle göra att ja sket på mig o mina ben ville nästan inte hålla mig uppe längre. Då testa jag lustgasen, men jag andades för fort så jag fick ingen luft alls, så den slängde jag. Sen helt plötsligt fick ja en kryst värk o höll på o spy rätt ut men Snotis hann dra fram en sophink. Vilken panik känsla. Fick ju inte krysta. Så in kom barnmorskan o kolla CTG och att jag bara var 5 cm öppen men elastisk. Så hon tog hål på hinnan på fostersäcken. Jag låg kvar i sängen för mina ben orka inte mer. Två vanliga starka krystvärkar kom sen kom krystvärkarna tillbaka o jag fick super panik. Jag fick ju inte krysta jag var ju inte öppen nog mycke. Men jag kunde inte hålla imot längre, Snotis kalla in barnmorskan o två till. O hon sa till mig o krysta.. Jag trodde hela slidan skulle slitas i tur o jag skrek nått i stil med HERRE GUD SÅ ONT! Dom gav mig lustgasen igen o jag tog några andetag o jag blev alldeles yr o kände inte Krystvärken längre så slängde iväg den igen. Sen var det bara o trycka på o värsta var när huvet skulle genom. o ja skrek o slogs lite o tillslut så forsa han ut o allt var över. Från första krystvärken till han var ute tog kanske 5-10 min. Jag hade spruckit i båda blygläpparna längs med o behövde sys. Fick hormoner i benet för att moderkakan skulle ut. Hon började sätta bedövningar i läpparna, AJ! Sen tryckte hon på magen o ut kom klumpen som var lite större än ja trodde, en rosa liten klump med hinner runt om som varit cystorna, såg den bara snabbt i lampans kant i taket som var som en liten spegel, så ja såg allt som hände där nere. Moderkakan där emot ville inte släppa hur mycke vi än tryckte på magen. Så läkaren kom in som känt på mig på avdelningen, han tryckte lite han med o jag tryckte allt ja hade på min mage, men ville inte släppa så då sa dom att ja var tvungen o operera ut den. Fick lite panik o trodde han skulle snitta för o få ut. Men så var det inte. Skulle sövas så gick in via slidan o tog bort den för hand o sydde några stygn. Väl på op salen träffa ja gänget som skulle ta hand om mig. Trevliga var dom men den enda ja la märke till var Narkosläkaren. Han var mycke trygg och kändes säkert o lämnas i hans händer. Ur med tung pircingen o in med syrgasen. Första gången jag sövdes någonsin. Syrgasen blev ja yr av o sen fick ja nakosmedlet o sen somna ja. Udda känsla. Men när ja väl vakna på uppvaket, kändes det som ja bara drömt en dröm o att det gått så fort. Sen kom Snotis o Sprattel o hälsa på. Kändes så otroligt konstigt. Men lycklig. Yr efter narkosen, men dom skicka ner oss på nästa avdelning. Där fick Sprattel suga lite o ja prata med mor. Klockan var då 1 på natten. Vid två kom en barnmorska in o skulle kolla till mig o då fick ja en känsla av att mina stygn satt fast i blöjan så ja lyfte ut blöjan men det började gör riktigt ont o som om att hela blygläppen skulle spricka o stygnen släppa, kände med handen att det svällde. Jag skrek o det gjorde så ont, panik en att det skulle explodera av smärtan. Barnmorskan såg vad som höll på o hända o kalla in läkaren som varit med hela tiden så han förberedde akut op igen. Så dom sprang iväg med mig igen till op salen. Stackars Snotis fatta inte vad som skedde, fick stanna kvar o ta hand om Sprattel. Väl på op salen skulle ja kravla över till britsen o aj aj.. Det trygga narkosläkaren fick mig o inse att ja var tvungen o slappna av o andas lugnt. Då ja var igång med värsta andningen. Den var ytlig o snabb. Det var inte lätt men det fick. Somna in o vakna på uppvaket igen, änn mer yr o trött. De hade gett mig blod o ja blev förvånad. O massa annan vätska o ja slumra till o från klockan var runt 5 på morgonen nu o ja var helt väck. Men intill mig låg en dam med dimens o hon skrek o klaga o ja hade svårt o komma till ro. Hon somna någa gånger o då sov ja med gott men det vara inte länge. Vid 11 på förmiddan o efter massa blodprover o tre påsar blod senare fick ja äntligen åka till avdelningen o mina pojkar! Läkaren berättade att jag fick en Hematom i blygläppen. Mycke ovanligt. Det innebär att ett kapilär brister i hinnorna o det fylls med blod o min fylldes med 8 dl blod, stor som en apelsin. Det e ovanligt med Hematomer o speciellt i blygläppen även om det var lätt o åtgärda där. De sitter annars längre in i slidan. Men min var värre o smärtsammare. Så klart sattsar ja på den ovanliga biten. Så Snotis hade haft Sprattel hos sig hela natten o inte kunnat sova. Plus att de gett han ersättning två gånger innan ja kom ner. Så amningen blev det ju genast problem med, då han blir så frustrerad när inte mjölken kom o han hade svårt o suga sig mätt. Så fick fortsätta o mätta med ersättning. Väldigt frustrerande. Så hela onsdagen låg ja i sängen o försökte amma o komma på att ja var mamma. O Snotis kom på att Frej var rätt namn för vår lille Sprattel. Nätterna var långa då han inte ville amma riktigt, men barnmorskorna var goa allihopa o ja fick massa tips. Fredagen skulle blodprovet tas så vi åkte hem på fredagen efter ammningskursen. Fick hyrt en pump o massa tips. Så nu håller vi på o försöker komma på hur allt funkar med det lilla livet vi fått till skänks.

Frustrerande o mycke tårar blir det. När man inte vet hur allt funkar.

Älskar honom otroligt och känner mig lycklig!

Japp v.37+4 och nu e jag inlagd. Och fann en dator i bibloteket, då det inte existerar något trådlöst på hela sjukan verkar det somidag. =(

De har gett mig gel för att mjuka upp tappen och ge mig mer sammandragningar och värk, och det har det lyckats göra iaf.

Så om jag mjukar upp tillräckligt inom kort så sätter dom igång mig! =D Så det e första allternativet just nu och det känns riktigt bra.

Jag börjar ana vad jag gett mig in på nu när ja fått värkar. Mycke i ryggen och den konstiga mensvärken som sträcker sig upp över magen i sammandragningarna. Än kan jag inte säga att dom gör ont även om det värker. Och musklerna känns "trötta" svårt o beskriva värken men vet att detta bara är början och ska bli tio gånger värre så bara o slappna av o andas med... Mycke intressant och spännande mer än nervöst nu. Det som är nervöst är, kommer allt få flyta på och ja få föda på riktigt nu och ingen panik snitt sen för att Sprattel inte behagar o komma ut eller för att Sprattel kommer tycka det e för påfrestande.

Men som sagt.. inom kort finns Sprattel med oss och ja känner mig konstigt nog ganska lugn.. Just nu. iaf.. =P

Fortsättning följer...

Så nervös, det e ju helt sjukt...

Imorgon är jag i v.37+4 och det är tisdag. Det är domens dag...

Det kan tillomed bli så att det e akut imorgon för att det är på tok för lite vetten och de lägger in mig o antingen sätter igång eller snittar. Jag kanske blir mamma imorgon.. Det känns konstigt. Svårt o förstå och skrämande.

Snotis följer med mig imorgon ifall de vill lägga in mig redan imorgon o han vill ju med ha all info om vad som händer. Så skönt att ha han med, två extra öron o en hand o hålla i.

Såg idag på förlossningskleniken imorse. Då var det en mamma som hade samma problem som vi har. Fast hennes parasit tvilling hade endel organ och ingen som brytt sig att göra nått åt problemet. O parasit tvillingen var mycket missbildad. Så de gjorde kejsarsnitt i v.26 och var tvugna o ge barnet nytt blod för den var så liten o dåligt med näring. Den överlevde och blev frisk med 10 månader på sjukhus.

Jag är så tacksam att jag bor i Sverige och våran sjukvård!

Att Sprattel är så kontrollerad. Kan dock bara hoppas att det inte finns några bestående meen. Men det vet vi ju när Sprattel kommit till världen.

Hoppas på o få sova något inatt iaf.