Igår fick min älskade bäbis somna in lugnt o stilla hos vetrinären.

 Vi låg o kela o hon älskade o ligga o spinna på min mage. Prata o busa..
Resan in till vetrinären var väl inte så rolig, hon skrek hela vägen.
Kvällen innan var hon ute en liten stund o busa med Bosse. Sen kom hon in o mös i sängen med mig.

Dumma katten kissa inne i soffan alldeles för mycke. Självisk som ja är orkade ja inte längre o ta hand om detta. Hon har ju hållt på över ett år till o från. Nu de tre sista veckorna har det verkligen blivit så mycke värre.

Hon var verkligen min älskade missa. Prata när ja kom hem o mötte mig i dörren. Kela o busa.
Saknar henne så oändligt mycke.
Dagen gick ganska bra igår med all ångest. Begravde henne brevid sin syster Assa här i trädgåren vid hennes älsklings sten. Och tände ett ljus.
Tårarna kom o gick...

Panik ångest!!! Fick andnöd och tårarna spruta när ja satt på sängkanten o tomheten var det stora faktum. Ångrade så djupt mina handlingar i den stunden.... Vad har ja gjort...
Kändes som hjärtat skulle raseras helt o att ja skulle svimma av andnöd. Det gjorde så ont. Jag hade dödat min bäbis.

Fy vad ja avskyr mig själv just nu!!
Hur "rätt" det än är..

Så känns inget rätt. Att ha rätten att bestämma över o ta ett liv.... Min bäbis liv.. min livskamrat... Jag svek henne...

Förlåt älskade missa att ja inte kunde hjälpa dig!

Jag är så innerligt trött.... Skulle kunna sova i flera dygn. Bara få försvinna ett tag.