Ja livet e så fruktansvärt orättvist! Ska snart ringa till Polisen för o fråga om ja får ha med min son på förhöret då jag inte har någon barnvakt.

Hoppas att han får vara med, kanske gör det lite mer "lätt".
Ja mår så kasst just nu. Vill inte dit men ändå vill ja ha det överstökat.. Vill veta att allt är färdigt. Jag trodde allt var klart när ja betalde min skuld.. MEn icke.. Försöker tänka posetivt men hur gör amn det i detta läget? Ångest... så tungt o andas, huvet värker o tårarna svider bakom ögonen, huden bränns...

Mitt i allt så blev mitt hjärte barn 11 månader igår. En månad till och han är ett år!
Han går själv i soffan men inte annars. Han säger tutte, mamma o titta... Han älskar o äta fisk!