Har aldrig upplevt sorg på detta viset. Så matt och trött har jag nog aldrig känt mig.

Natten var riktigt jobbig. Alla minnen kom i en jämn ström utan att ja kunde sluta tänka. Minnena blandades med drömmar... Tårarna rann o kudden var blöt när ja vakna.

Jag har försökt förberda mig på att denna dagen skulle komma. Ändå blir man så förlamad.

Svårt att ändå förstå att det är sant. Min älskade Farfar finns inte mer...