Ja jag säger varför? Jag har ända sen den 22 Juli följt targedin i Norge. Har läst alla berättelser av de som velat berätta den av de överlevande från Utøya. Läst alla artiklar om hur "jävulen" försöker förklara sig. Jag försöker förstå... Jag kan aldrig förstå, hur mycke ja än vill. Mina tårar har runnit ner för mina kinder, delat deras sorg, glädje och delar av deras skräck. Jag hoppas verkligen de låser in honom för gott även om ja vet att det finns chanser att han kommer ut tidigare.. Kan bara hoppas de på fängelset tar livet av honom innan han kommer ut igen.. Kan inte förstå hur man kan göra nått så kallt. Dessa oskyldiga barn, Ungdomar o vuxna som aldrig mer kommer hem till sina älskade.
Och dessa som överlevt denna mardröm, Sett in i pipan på ett gevär, sett in i ögonen på mördaren, Sett sina vänner/mor/far/syskon bli skjutna och själva blivit skjutna och ändå kämpat sig ifrån deras mördare. Som kommer kämpa, kanske restan av deras liv... Hur de kommer o inte kunna lita på någon igen. Minsta ljud, blick... Kan leda fram till den paniken, den dödsångesten som dom kände. Det går inte o förstå... Det är fruktansvärt...
Men jag har ändå inte kunnat låta bli, sen ja blev mamma, tänka tanken. Tänk om det var mitt barn... Fruktansvärt!

Mina tankar har varit och är i Norge. @->---

Här hemma har det annars flutit o på...

Liten går upp i vikt. Han har fortfarande ingen vätska i hjärtsäken o har nu inget vätskedrivande kvar... Bara hjärt medicinen kvar.

Han har även haft 3 dagars febern, då han blev otroligt prickig efter febern. Så skönt att det inte var något mer allvarligt.

Dock blir det svårt o betala räkningarna nu.. FK e hopplös.. Jag VABar o de tar ju sån jäkla tid på sig... =( Får väl låna pengar denna månaden. =( Fy...

Ja det var ett tag sen ja skrev, men orken har inte varit på topp...

Vi har rest ordentligt den senaste tiden. Att ha orken o ta allt som hänt vet ja inte hur ja lyckats med men det verkar inte vara över än.

Vi kom ju ner till avd 323 o låg på 3 rummet med övervakning dygnet runt o vi fick sova lite. Men innan vi visst ordet av det hade vi vårt eget rum o ja hamna på en tältsäng som stack mig i ryggen. Inte mycke sömn då på flera nätter..Då sköterskorna kom springandes o skulle göra massa koller. Han fick feber o dagen innan vi skulle hem drog de trådarna ur bröstet som var till paismakern eller hur det stavas. O sen blev det UL o då visade det vätska i hjärtsäcken så en ny röntken på lungorna som skulle visa om det även fanns vätska i lungsäckrana, men där var det inget. Dagen efter hade dock vätskan försvunnit från hjärtsäcken. Så vi fick åka hem. Den 6 juli åkte vi hem. Vi fick taxi som var den värsta resan i mitt liv!! Utläning som knappt kunde svenska o knappt skriva. Kunde inte vägen o inte köra som vanliga människor. O vi fick åka i en mini buss där sätet var för kort för bilstolen o bältet för kort för stolen så Frej var tvungen o sitta framåtlutad.. =( Han fick så ont i bröstet. =(  Borde klaga hos dom.. Men jag orkar verkligen inte hålla på med sånt oxå... Det räcker med all oro som finns i min kropp för mitt älskade Hjärtebarn!

När vi kommit hem kändes det ovant o hemmet var som ett bombnedslag, allt lukta instängt o unket.. Trötta som gnuer somna vi o Frej somna o sov som en stock efter den resan o smärtan.. =/

Vi började komma in i rutiner med mediciner o matning. Han äter ju nu mer som en häst. 100ml var tredje timma.Han har tillo med fått i sig 170 ml som mest. Ibland blir det 140-150 ml.. Så det känns jätte bra att han äter! o han säger till att nu e ja hungrig!
Min far o styvmor kom o hälsa på o det kändes jätte bra. Haft sol o fint väder!
Sen blev knuten på stygnen inflamerad o fick var som kom ut. Då blev ja orolig att det skulle spridas till såret.. o visst gjorde det det.. så vi for in till akuten o fick antibiotika. Men då kom febern.. runt 38 var dag. Men varet har kommit ut även där o inte alls lika rött o irriterat. Ingen vätska runt hjärtsäcken heller. Så vi sluta med antibiotikan om det är det som är orsaken till febern.. men febern sitter i än.. =/ Får hoppas den ger sig.

Tänkte lägga in några bilder på min älskade son o hans resa.. Men vi får se om jag orkar...

Nu ska ja försöka ta o plocka lite här hemma..