Alla inlägg den 12 mars 2011

Av Ann Lundgren - 12 mars 2011 12:23

  Frej. Född: 110308, Vikt: 2670, Längd: 47.


Ja nu är äntligen Sprattel till världen kommen.

I tisdags var det kontroll och det var en chans att det kanske var dax o sätta fart på saker. Men ingen visste säkert. Dagen innan var ja så nervös så det finns inte. Tisdagen kom o jag kände mig lugn och nästan säker på o få läggas in. Men lämnade BB väskan hemma så Snotis kunde åka hem o fixa det sista om det var fallet.

Alla undersökningar gick bra men visade att Sprettel slutat växa. Så det var dax o lägga in. Jag hade tur att tappen var på gång o mjukna o hade ca 1-2 cm kvar till o försvinna.

Kl. 13.20 la dom i en gel som skulle mjuka upp tappen mera och det kunde ta flera timmar o i värsta fall hände inget. Man brukar inte komma igång alls på gelen. Men det gjorde ja allt.

En timma skulle ja ligga med gelen och CTG kurva o där syntes tydligt att sammandragningarna började komma mer regelbundet o tillomed lite oftare. O ja kände att värken ökade men gjorde inte direkt ont än. Sa till Snotis o åka hem o hämta BB väskan o fixa kattvakt.

Jag gick gick ut på en promenad på sjukan. Tog en vända till resturangen o köpte mig en semla på fettisdagen. Sen vidare till bibloteket o där fann jag en dator o kunde kommunicera med omvärlden. =)

Under vandringen tillbaka började värkarna o kännas betydligt mycke mer speciellt i ryggen o det kändes som ja skulle skita på mig i vissa värkar. Inte alls skönt o sitta på toa under värkarna. Var tillbaka på avdelningen runt 16-17. är var det midda o det var inte alls lätt o äta. O jag kunde inte sitta mer. Stog upp o vaga o gick hela tiden o värkarna var uppe i 1 i minuten runt 18. Strax efter kom Snotis o vi gjorde en ny CTG kurva och läkaren kom o kände att ja nu var öppen 3 cm. O han påpeka att ja hade mycke tur! Så Traska ner till Förlossningen vid 20. Ville inte ligga eller sitta utan hängde över sängen o Snotis massera ryggslutet. Värkarna blev allt starkare o det kändes verkligen som allt tryck skulle göra att ja sket på mig o mina ben ville nästan inte hålla mig uppe längre. Då testa jag lustgasen, men jag andades för fort så jag fick ingen luft alls, så den slängde jag. Sen helt plötsligt fick ja en kryst värk o höll på o spy rätt ut men Snotis hann dra fram en sophink. Vilken panik känsla. Fick ju inte krysta. Så in kom barnmorskan o kolla CTG och att jag bara var 5 cm öppen men elastisk. Så hon tog hål på hinnan på fostersäcken. Jag låg kvar i sängen för mina ben orka inte mer. Två vanliga starka krystvärkar kom sen kom krystvärkarna tillbaka o jag fick super panik. Jag fick ju inte krysta jag var ju inte öppen nog mycke. Men jag kunde inte hålla imot längre, Snotis kalla in barnmorskan o två till. O hon sa till mig o krysta.. Jag trodde hela slidan skulle slitas i tur o jag skrek nått i stil med HERRE GUD SÅ ONT! Dom gav mig lustgasen igen o jag tog några andetag o jag blev alldeles yr o kände inte Krystvärken längre så slängde iväg den igen. Sen var det bara o trycka på o värsta var när huvet skulle genom. o ja skrek o slogs lite o tillslut så forsa han ut o allt var över. Från första krystvärken till han var ute tog kanske 5-10 min. Jag hade spruckit i båda blygläpparna längs med o behövde sys. Fick hormoner i benet för att moderkakan skulle ut. Hon började sätta bedövningar i läpparna, AJ! Sen tryckte hon på magen o ut kom klumpen som var lite större än ja trodde, en rosa liten klump med hinner runt om som varit cystorna, såg den bara snabbt i lampans kant i taket som var som en liten spegel, så ja såg allt som hände där nere. Moderkakan där emot ville inte släppa hur mycke vi än tryckte på magen. Så läkaren kom in som känt på mig på avdelningen, han tryckte lite han med o jag tryckte allt ja hade på min mage, men ville inte släppa så då sa dom att ja var tvungen o operera ut den. Fick lite panik o trodde han skulle snitta för o få ut. Men så var det inte. Skulle sövas så gick in via slidan o tog bort den för hand o sydde några stygn. Väl på op salen träffa ja gänget som skulle ta hand om mig. Trevliga var dom men den enda ja la märke till var Narkosläkaren. Han var mycke trygg och kändes säkert o lämnas i hans händer. Ur med tung pircingen o in med syrgasen. Första gången jag sövdes någonsin. Syrgasen blev ja yr av o sen fick ja nakosmedlet o sen somna ja. Udda känsla. Men när ja väl vakna på uppvaket, kändes det som ja bara drömt en dröm o att det gått så fort. Sen kom Snotis o Sprattel o hälsa på. Kändes så otroligt konstigt. Men lycklig. Yr efter narkosen, men dom skicka ner oss på nästa avdelning. Där fick Sprattel suga lite o ja prata med mor. Klockan var då 1 på natten. Vid två kom en barnmorska in o skulle kolla till mig o då fick ja en känsla av att mina stygn satt fast i blöjan så ja lyfte ut blöjan men det började gör riktigt ont o som om att hela blygläppen skulle spricka o stygnen släppa, kände med handen att det svällde. Jag skrek o det gjorde så ont, panik en att det skulle explodera av smärtan. Barnmorskan såg vad som höll på o hända o kalla in läkaren som varit med hela tiden så han förberedde akut op igen. Så dom sprang iväg med mig igen till op salen. Stackars Snotis fatta inte vad som skedde, fick stanna kvar o ta hand om Sprattel. Väl på op salen skulle ja kravla över till britsen o aj aj.. Det trygga narkosläkaren fick mig o inse att ja var tvungen o slappna av o andas lugnt. Då ja var igång med värsta andningen. Den var ytlig o snabb. Det var inte lätt men det fick. Somna in o vakna på uppvaket igen, änn mer yr o trött. De hade gett mig blod o ja blev förvånad. O massa annan vätska o ja slumra till o från klockan var runt 5 på morgonen nu o ja var helt väck. Men intill mig låg en dam med dimens o hon skrek o klaga o ja hade svårt o komma till ro. Hon somna någa gånger o då sov ja med gott men det vara inte länge. Vid 11 på förmiddan o efter massa blodprover o tre påsar blod senare fick ja äntligen åka till avdelningen o mina pojkar! Läkaren berättade att jag fick en Hematom i blygläppen. Mycke ovanligt. Det innebär att ett kapilär brister i hinnorna o det fylls med blod o min fylldes med 8 dl blod, stor som en apelsin. Det e ovanligt med Hematomer o speciellt i blygläppen även om det var lätt o åtgärda där. De sitter annars längre in i slidan. Men min var värre o smärtsammare. Så klart sattsar ja på den ovanliga biten. Så Snotis hade haft Sprattel hos sig hela natten o inte kunnat sova. Plus att de gett han ersättning två gånger innan ja kom ner. Så amningen blev det ju genast problem med, då han blir så frustrerad när inte mjölken kom o han hade svårt o suga sig mätt. Så fick fortsätta o mätta med ersättning. Väldigt frustrerande. Så hela onsdagen låg ja i sängen o försökte amma o komma på att ja var mamma. O Snotis kom på att Frej var rätt namn för vår lille Sprattel. Nätterna var långa då han inte ville amma riktigt, men barnmorskorna var goa allihopa o ja fick massa tips. Fredagen skulle blodprovet tas så vi åkte hem på fredagen efter ammningskursen. Fick hyrt en pump o massa tips. Så nu håller vi på o försöker komma på hur allt funkar med det lilla livet vi fått till skänks.

Frustrerande o mycke tårar blir det. När man inte vet hur allt funkar.

Älskar honom otroligt och känner mig lycklig!

Skapa flashcards