Ul idag igen...  Oförändrat läge.. ovisshet...

Ska åter dit på måndag för o kolla tillväxt o flöde igen o så blir det CTG kurva igen. Se om Sprattel växer som Sprattel ska eller om det stannar av nu. Om det blir ännu mer väntan på beslut på kejsarsnitt eller få gå på koll fram till förlossning?! Ingen som vet...

det e sååå jobbigt o vara stark hela tiden.. gå o inte veta... Visst Sprattel klarar sig vilket som o kommer ut på något vis..

Men mitt själviska jag orkar inte alltid vara stark... Rädslan tar vid, all denna oro i hela kroppen. Alla dessa hormonern.. Det blir för mycke o rinner över. Floder rinner över, speciellt när ja blir helt ensam som denna dagen... Snotis e ute o roar sig o ja sitter o oroar mig...

Jag blir så trött, så matt.

Vad e rätt o vad e fel?

Allt e sååå normalt...

Men det e sååå tungt...

Kan inte sova, för mycke tankar! Rädslan för allt o inget o all denna oro...

Ska försöka sova snart, så tiden kan bli imorgon o en ny dag. Snotis kommer hem...

Var så nära på o bara sätta mig i bilen förut o åka till stallet o Muskur. Han kanske hade kunnat trösta sin gamla matte.  Men vet inte vad som hjälper just nu...

Men imorgon är en ny dag o kanske ny energi...

Tack alla mina vänner! O min älskade Snotis som ja saknar så otroligt!