Kan inte riktigt förstå att det e så snart...

Jag som tänkte: att varför ska ja ha allt färdigt för, ja kommer ligga inne på sjukan i flera månader... Men nu... ojoj.. Känner mig stressad på o få ordning på alla små prylar innan Sprattel kommer.

Få allt så bra som möjligt o lätt vindigt som möjligt.. o har inte den blekaste om vad jag kan komma att behöva för o underlätta för oss o Sprettel...

Jag e så nervös för o bli mamma... För förlossningen som ser mer o mer ut att bli på vanliga sättet. Så nervös inför smärta o hur ja kommer o ta det.

Sprattel växer så det knakar, ligger över kurvan o sprattlar o vrider o vänder på sig. Så förundrande över kraften i det lilla livet.

Men än så länge är mina revben utom fara.. men vi får se hur länge det varar.

Sammandragningarna är fortfarande oregelbundna, men kan få någon typ av värk på natten när ja går på toa då magen alltid e spänd på natten.

Får kramp i bena o låren på natten.

Jo då...  det känns allt. Men jag e mest förbryllad av Sprattels livlighet.