Idag fick jag bara en plötslig saknad av en kär gamal vän som jag inte längre har kontakt med. Vet inte om han lever eller var han finns...

Jag tänker på honom var gång jag tittar på tavlan han gav mig innan han första gången försvann.Den hänger här i vardagsrummet ovanför mitt huvud.

Men sen jag träffa han sist och jag inte kunde besvara de känslorna han hade för mig ville han gå sin egen väg och jag släppte honom fri. Sen den dagen har jag saknat honom otroligt han är en vän jag aldrig glömmer. Han har ärrat mitt hjärta djupt. Dom ärren läker nog aldrig helt, dom svider än idag. Önska han ville vara min vän igen. Bara så jag vet att han mår bra..

Jag vill ju att han ska veta att jag är lycklig och mår bra och att jag ska ha barn. 

Han har gått under jorden och jag lyckas aldrig finna han, det var så han ville ha det. Men jag gör mig synlig så han kan finna mig om han vill hitta mig.

Jag skulle nöja mig med ett: Jag lever och mår bra... Bara för o lugna mina tankar.

Saknar dig, min kära vän.