Snart så börjar mitt sommar jobb. Jag är tok nervös...

Varit hemma för länge! O ett arbete jag inte kan alls. Kan ju skylla på just det, att det e helt nytt om det brakar åt skogen. Men jag vet med mig att jag har svårt o ta kretiken på rätt sätt. Så om det skulle bli minsta lilla fel så tar jag det personligt. Att det är jag som e värdelös o inte änns klarar/ fattar vad ja ska göra.

Räcker att min älskade sambo tycker att jag tycker eller att ja gjort något fel så känner ja mig dum o värdelös... Hur sjukt som hellst o var gång jag får kretiken o tankarna kommer så blir jag arg på mig o på honom som tycker så. O jag försöker o inte tänka på det att det är okej o ha olika meningar o att det är okej o göra fel. Att ignorera mina egna känslor som blossar upp. Att andas o bara vara. men uuu så jobbigt det e.. Att arbeta med det var gång det händer. O jag försöker stäcka på mig när jag får god kretik o ta åt mig den o ta till mig den o bli varm i kroppen när någon tycker något bra om mig. Men den känslan slinker så lätt iväg, hal som en ål. Men visst vet jag hur man håller i en hal ål, men den känslan är svårare o hålla kvar i.

Ja det blev kanske lite rörigt. Men så är det för mig.

Visst känns det bra att jag har sommar jobb om det så bara e i två månader.

Jag är en vane människa o vill trampa på känd mark o veta vad som väntas o förväntas. Vad som sker.

Nya saker är svårt även om jag gjort det så många gånger förr... Så blir det bara svårare.. Varför? Bra fråga.

Nå ja... Vi får se, en dag i taget... Allt löser sig.. som min älskade sambo säger, tänk inte så mycke på det... O han som tänker jämt! =P Fast på lösningar på praktiska problem.

Önska jag var mer som han, tar allt med en klackspark o slippa oroa sig. Kunna ta folk på ett annat sätt. Kunna tro på sig själv. Han e allmänbildad o klippsk o kunnig på så många områden. Ser allt självklart. Han behöver inte tänka så mycke för att förstå. Han vet ändå. Han har helt andra prioriteringar. Vi är inte lika alls på det sättet o det är väl det som gör att vi passar ihop.

Nä nu ska jag ta mitt feta arsle o prominixa till stallet....

Tack för ordet...

O tack för att just du finns!

Känner mig lite nere idag...

Jag måste verkligen komma på ett sett som jag kan förändra min livs stil. Så jag kan gå ner lite i vikt, känns som jag rasar upp i vikt o jag mår illa av mig själv. Skulle behöva en personlig tränare som kan sparka på mig o skälla på mig så jag svettas som ja ska o någon som talar om för mig vad ja ska äta så man inte köper hem all skit som ja stoppar i mig. Jag bara tycker synd om mig själv jämt o har svårt o ta tag i det. Fattar inte att det ska vara så otroligt svårt... 

Hur gör folk? Önska jag hade drivkraften o ta tag i mig själv. Men ist tröst äter ja o allt blir bara fel.

När ja gick in i väggen med en smäll 2007 då rasade kg iväg för jag åt inte alls... O varför börja jag med o äta så otroligt dumt? Efter det så rasade jag upp ist.... =(

Jag får inget stopp...

Men nu ska jag sluta med socker.. det måste vara därför ja går upp så otroligt i vikt, godis, dricka, glass, bullar o tårtor... =(

Jag orkar helt enkelt inte med mig själv... =(

Jag är så otroligt nervös, ska börja jobba snart o jag har ångest... Alla människor o att jag måste prestera.. Kravet som jag sätter på mig.. Så dom ska tycka om mig... Inte göra bort mig...

Men allt jag gör blir bara fel...

A-kassan bråkar o jag vet inte hur jag ska lösa allt... Alla vill ha pengar av mig o jag vet inte hur mycke än...

Jag mår inge bra just nu...

Ångest över min existens... Inte så bra det.

Japp detta blev lite mycke tycka synd om mig själv igen, men det är så jag mår nu.

Vill bara ha lite med vind... Tack...